Låt oss säga som det är: vi är alla dåliga på nånting.

Många av oss har hört talas om och sett den japanska modellen för Ikigai, som sägs betyda "värdet med att leva".

Den består av fyra överlappande cirklar, där ens personliga Ikigai finns i mitten där alla fyra cirklars budskap överlappar:

❤️ Vad jag älskar
✌ Vad jag är bra på
🌍 Vad världen behöver
💰 Vad jag kan ta betalt för

I takt med min egen yrkes- och livserfarenhet har mitt Ikigai blivit tydligare för mig. Jag har aldrig varit så nära som jag är nu.

Men jag har under samma process allt klarare sett vad jag INTE är ämnad att göra, vad jag INTE är bra på, eller mår bra av. Det har ibland varit obehagligt att erkänna det. Särskilt när det är något som skulle kunna ingå i ens profession att vara bra på.

Den positiva sidan är att jag kan göra så mycket mer av det jag trivs med och är bra på, och att jag får tid att förädla de förmågorna. Och jag kan (ibland motvilligt) lämna resten därhän.

Utveckling handlar både om att ta reda på vad man vill göra och att medvetet välja bort roller eller uppdrag man inte är bra på och inte mår bra av.

Men då krävs självmedvetenhet, och för det krävs självreflektion och en ömsinthet mot de tillkortakommanden man finner. Det kräver också att man står emot inbillade eller verkliga förväntningar från andra.

Kanske kan en ICKE-GAI-modell vara till hjälp. 😊

/Caroline

(P.S. Den populariserade Ikigaimodellen jag beskriver ovan är enligt vissa källor en missuppfattning, för den intresserade finns mer att läsa på nätet.)